Arbetstagare

Arbetstagaren har stora möjligheter att bidra till en bättre arbetsmiljö, inte minst genom att helt enkelt vara en bra kollega.

Det krävs inte mycket för att förgifta ett bra arbetsklimat. Det kan räcka med rått språkbruk och hård jargong. Om det blir återkommande kan det uppfattas som mobbning och trakasserier. Det kan öppna portar på glänt för fler former av kränkande särbehandling, t.ex. på grund av härkomst, hudfärg, kön, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.

Psykisk ohälsa på arbetsplatserna ligger bakom en stor del av sjukfrånvaron och orsakar djupt personligt lidande. Även många självmord.

Arbetstagarens skyldigheter Även arbetstagaren har ett ansvar i arbetsmiljöarbetet. Utöver att samverka (AML 3:1a) med arbetsgivaren för att uppnå en god arbetsmiljö är denne enligt AML 3:4 skyldig att:

  • Följa arbetsgivarens instruktioner
  • Delta i åtgärder som behövs för en god arbetsmiljö, exempelvis gå på utbildningar
  • Använda skyddsanordningar och skyddsutrustning
  • Iaktta försiktighet för att förebygga ohälsa och olyckor
  • Avbryta sitt eget arbete och underrätta arbetsgivaren (eller skyddsombudet om arbets-givaren ej går att få tag på eller har en avvikande åsikt) utan ersättningsskyldighet vid omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa.

Givande och tagande
Arbetstagare är alltså ålagda att delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Och arbetsgivarens ansvar för att det finns bra personlig skyddsutrustning, motsvaras av den anställdes skyldighet att vårda och använda utrustningen.

En arbetstagare som inte tar sitt ansvar så som att följa skyddsföreskrifter eller låter bli att använda skyddsutrustning, kan ytterst skiljas från sin tjänst (Ahlberg, 2013).

Riskmedvetenhet och stress
Medvetenhet om riskerna i arbetet är en förutsättning för att kunna upptäcka dem innan det är för sent. Samtidigt är det viktigt att riskmedvetenhet inte medför en ständig oro för olyckor och ohälsa, som skapar otrivsel eller kanske till och med stress.

Rapportering
Den som gör jobbet är företagets arbetsmiljötermometer. Antal sjukdagar och annan statistik visar hur arbetsplatsen ”mår”. En bevakningsanställd har också rollen som larmklocka – den som utsätts för risk i första ledet. Arbetstagare är skyldiga att rapportera risker så att arbetsgivaren kan ta sitt ansvar för att de förebyggs.

För att kunna se och rapportera risker till arbetsledare och skyddsombud, är det viktigt att förstå att risknivån i ett enskilt uppdrag påverkas av flera faktorer, t.ex. av:

  • Tid på dygnet och veckodagar
  • Kundens storlek och geografiska läge
  • Klimat
  • Fordonstyp
  • Övrig utrustning
  • Polisens och räddningstjänstens utryckningstider
  • Väktarens möjlighet att retirera
  • Ensamarbete

Källor och mer information
Ahlberg, K. (2013). Arbetsmiljölagen: med kommentarer. (10., [uppdaterade] uppl.) Stockholm: Prevent.
Arbetsmiljölagen (1977:1160) 3 kap. 1 §
Arbetsdomstolen AD 1999 nr 66

Se även
Arbetsgivare, Arbetsledare, Skyddsombud &- SO


Andra som läste detta läste även
Arbetsgivare
Alkohol och droger
Arbetsledare
Arbetsmiljöverkets författningssamling
Kollektivavtal