Kris &- stressreaktion

Ur kursmaterialet Kamratstöd & Självhjälp, BYA 2010 av leg. psykolog Alexander Tilly

Vi människor har kvar reaktionsmönster som under historien hjälpt oss att överleva i akuta situationer. Det har varit avgörande att reagera snabbare än tanken och att förbereda sig på att kämpa mot ett hot eller att fly. När vi utsätts för t.ex. ett akut hot slås det biologiska alarmsystemet på. Hela vår organism förbereder sig på kamp eller flykt. Vi reagerar med muskelspänning, starka känslor som ilska eller rädsla och adrenalin och andra kroppsegna substanser som ger oss extra kraft.

Andra reaktioner kan vara att stå blickstilla, att frysa fast, vilket i vissa situationer hjälpt oss att överleva. En annan reaktion kan vara underkastelse i mötet med en övermäktig fiende av samma art. Underkastelse har fungerat sämre mot exempelvis rovdjur.

Reaktionerna är dels fysiska. Adrenalinet pumpar, andningen ökar, pulsen går upp och blodet förs till de stora muskelgrupperna. Sådana saker som matsmältning, hårväxt, och annat som skulle ta energi avstannar. Kroppens alarmsystem går igång. Ibland kan man känna fjärilar i magen eller att det pirrar i vaderna när blodet mobiliseras till de viktigaste områdena. De här reaktionerna gör att vi tål smärta bättre och orkar mer under en kort stund. Det är inte ovanligt att man inte ens känner av en skada man får i ett så här uppvarvat tillstånd.

Reaktionerna är också känslomässiga. De känslor som mest hjälper oss att handla snabbt är ilska och rädsla. När känslan av ilska bubblar upp ökar ofta modet och man reflekterar mindre över konsekvenser. Vi blir extra uppmärksamma på alla tecken på fientlighet, och tenderar att övertolka minsta tecken. Detta kan i dagens samhälle också ställa till det för oss, eftersom vi förväntas agera mer civiliserat i en konflikt än våra stenålderförfäder. Känslan av rädsla ökar vår vaksamhet och vi blir extra uppmärksamma på tecken på fara. Detta hjälper oss att fly snabbare än om vi skulle reflektera i lugn och ro.

Reaktionerna är även tankemässiga – kognitiva. Vi blir sämre på att föra nyanserade resonemang under hög stress och tänker mer i termer av svart eller vitt, kamp eller flykt. I en farlig situation är det viktigt att fatta snabba beslut och inte fastna i komplicerade resonemang. Känslorna färgar som sagt vad vi tolkar som fientligt eller farligt. Vi har också en tendens att skärpa vår uppmärksamhet på hotet på bekostnad av sådant som finns runt omkring.

Alla dessa reaktioner har hjälpt oss att möta rovdjur och fiender under tusentals år. Idag hjälper det oss fortfarande att hoppa undan från en bil i trafiken eller att väja blixtsnabbt då vi själva kör. Men reaktionerna kommer också t.ex. då datorn hänger sig – och då är de kanske mindre effektiva.

När du samtalar med en kollega som varit med om en svår händelse så är det bra att vara medveten om dessa reaktionsmönster. En berättelse kan vara färgad starka känslor – det var bara den andres fel, hotet var livsfarligt. Det är troligen inte meningsfullt att nära inpå en händelse försöka utmana en tillspetsad berättelse. Det är bättre att bara lyssna och visa intresse. Var nyfiken hellre än ifrågasättande. I ett senare skede kan det vara värdefullt att nyansera en berättelse om någon låst sig fast vid en svart-vit syn på en händelse.

Några riskfaktorer

  • händelser som är allvarliga, oförutsägbara, okontrollerbara.
  • personliga egenskaper som ökar sårbarheten vid påfrestningar: att ha blivit utsatt för övergrepp som barn, tidigare psykiska problem, begränsat socialt stöd, passiva coping-mekanismer (t.ex. förneka/undvika problem), neurotisk eller introvert personlighet.

Senare års forskning visar att den som arbetar med krisstöd behöver vara medveten om de vitt skilda sätten att reagera på en och samma händelse. Tidigare betraktades ibland den som inte reagerade alls efter en potentiellt traumatiserande händelse som onormal eller så antogs att personen egentligen mådde dåligt. Idag vet vi att ca 25–30 % av de som drabbas har en mycket god förmåga att möta påfrestningar. Denna återhämtningsförmåga innebär att vi bibehåller normalt fungerande trots starka påfrestningar, vi lyckas anpassa oss. På motsvarande sätt kan vi förstå depression och posttraumatisk stressyndrom (PTSD) som att vi inte klarar att anpassa oss till den starka påfrestningen. Denna grupp utgör ca 5–10 %. Den största gruppen är de som först visar stark ångest och andra reaktioner men som efter hand mår allt bättre, ca 60 %. En fjärde grupp kan för den som arbetar med krisstöd vara svår men viktigt att få syn på – de som först verkar må bra, men som senare börjar känna ångest, alltså en fördröjd reaktion. Dessa utgör ca 5 % av de som drabbas.

Källor och mer information
Arbetsmiljöverket www.av.se > Hälsa och säkerhet > Psykisk ohälsa, stress, hot och våld > Stress
Arbetsmiljöverket www.av.se > Hälsa och säkerhet > Psykisk ohälsa, stress, hot och våld > Hot och våld
Prevent www.prevent.se > Ämnesområde > Svåra situationer
Psykisk första hjälp – vid arbetsplatsolyckor, Prevent.
Sivertsson, Torbjörn. Debriefing – krisstöd, Arbetarskyddsstyrelsen

Se även
Första hjälpen & krisstöd, Incident- och krisberedskap, Rutiner vid olycksfall, Våld och hot


Andra som läste detta läste även
Skyddsombudsstopp
Tystnadsplikt
Organisatorisk och social arbetsmiljö
Skyddskommitté
Diskrimineringslagen