Rehabilitering

Socialstyrelsen definierar rehabilitering som:

”/.../ insatser som ska bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet.”

Rehabilitering är alltså ett samlingsbegrepp för alla medicinska, psykologiska, sociala och arbetslivsinriktade åtgärder som ska hjälpa den som är sjuk eller skadad att få tillbaka sin arbetsförmåga och kunna försörja sig själv, antingen genom att gå tillbaka till sitt gamla arbete eller till ett nytt. Det ska dock i första hand vara på samma arbetsplats och med arbetsuppgifter som tidigare.

Regelringar
Två lagar styr arbetet kring rehabilitering:

Lagen om anställningsskydd har också betydelse.

Regleringar kring arbetsanpassning och rehabilitering finns främst i arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1).

Det är arbetsgivaren (AML 3:2a) som enligt lag ansvarar för rehabiliteringen.

Rehabilitering ska ske planmässigt i samverkan med den anställde, som kan begära att en facklig förtroendeman och/eller skyddsombud medverkar (AFS 1994:1, 7 §).

Rehabiliteringen ska utgå från arbetstagarens förutsättningar och behov (AFS 1994:1, 7 §).

Arbetslivsinriktad rehabilitering
Vanliga former för arbetslivsinriktad rehabilitering är arbetsträning och utbildning. Under tiden arbetstagaren deltar i sådana aktiviteter kan rehabiliteringsersättning betalas.

Kom igång snabbt
Rehabilitering går i regel snabbare, blir mer effektiv och mindre kostsam ju tidigare den påbörjas. Det är också viktigt att snabbt och effektivt åtgärda de förhållanden som orsakade rehabiliteringsbehovet.

Att knyta rehabiliteringen till den drabbades egen arbetsplats medför att han eller hon kan få stöd av arbetskamrater och fackliga företrädare i en välkänd miljö.

Ansvarsfördelning
Arbetsgivaren ska samverka med andra myndigheter i rehabiliteringsfrågor (AFS 1994:1, 8§). Andra myndigheter som kan ansvara för delar av rehabiliteringen är

  • sjukvården – den medicinska behandlingen och rehabiliteringen
  • kommunen – de sociala åtgärderna
  • Försäkringskassan – övergripande ansvar för att samordna åtgärderna och se till att behoven tillgodoses (Försäkringskassan, u.å.)
  • Arbetsförmedlingen – arbetslivsinriktade insatser för arbetslösa och de som är anställda men som riskerar arbetslöshet.

Arbetsgivaren
Det är i första hand arbetsgivaren som ansvarar för att utreda behovet av arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser. Det är också arbetsgivaren som ska se till att rehabiliteringen kommer igång med åtgärder som kan genomföras på eller i anslutning till ordinarie arbetsplats.

Exempel på sådana åtgärder är

  • anpassning av arbetsplatsen
  • arbetshjälpmedel
  • ändrade arbetsuppgifter
  • omplacering
  • ändrade arbetstider
  • arbetsträning
  • utbildning.

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar skiljer sig beroende på anställning. Den som är behovsanställd har inte samma skydd som den som har ett arbetstidsmått.

Försäkringskassan
Försäkringskassan har det övergripande ansvaret i rehabiliteringsfrågor för den enskilde anställde enligt socialförsäkringsbalken (2010:110) avd. C. Försäkringskassan ska uppmärksamma behov av rehabilitering och samordna insatserna i samarbete med den sjuke, läkare, arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen och andra som är berörda.

Arbetstagarens ansvar
En lyckad rehabilitering förutsätter att arbetstagaren medverkar så aktivt som möjligt för att uppnå målen. Att inte engagera sig och ta egna initiativ kan i förlängningen leda till långtidssjukskrivning och arbetslöshet. Stöd av arbetsledning och kollegor är minst lika viktigt.

Arbetstagaren ska

  • lämna de upplysningar som behövs för att utreda behovet av rehabilitering
  • delta i utredningen och planeringen av lämpliga rehabiliteringsåtgärder
  • aktivt delta i rehabiliteringen
  • anmäla ändrade förhållanden som har betydelse för planeringen av rehabiliteringen eller rätten till rehabiliteringsersättning.

Avstämningsmöte För att diskutera behovet av rehabilitering och planera rehabiliteringsinsatser som är lämpliga kallar Försäkringskassan till ett avstämningsmöte. På ett avstämningsmöte träffas arbetstagaren, läkare, Försäkringskassan, arbetsgivaren och andra som har betydelse för rehabiliteringen. Arbetstagaren kan begära att t.ex. skyddsombud och/eller anhörig medverkar.

Rehabiliteringsplan Om avstämningsmötet visar att det finns rehabiliteringsbehov ska Försäkringskassan göra en plan för återgång i arbete/rehabiliteringsplan tillsammans med arbetstagaren och ovan berörda. Planen ska beskriva

  • de insatser som behövs för återgång till arbete
  • när de ska starta och vara avslutade
  • vem som ansvarar för respektive insats
  • delmål och mål för rehabiliteringen.

Arbetsträning
En vanlig form av arbetslivsinriktad rehabilitering är arbetsträning. Arbetsträning innebär att göra det man kan på en arbetsplats, utan krav på prestation. Någon annan ska ha ansvaret för att arbetet blir gjort.

Arbetsträning kan genomföras med ordinarie arbetsuppgifter eller med nya. Det kan ske hos den aktuelle arbetsgivaren eller hos en ny. Arbetsträning är oftast en av flera rehabiliteringsåtgärder. Den sammanlagda tiden för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inklusive arbetsträningen ska inte överstiga ett år. Arbetsträning med de uppgifter arbetstagaren hade vid insjuknandet är tidsbegränsad till 3 månader.

Rehabiliteringskedjan

Dag 1-90
Försäkringskassan bedömer om den anställda kan klara av sitt vanliga arbete. Sjukpenning betalas om arbetstagaren inte kan utföra sitt vanliga arbete hos arbetsgivaren.

Dag 91-180
Arbetstagaren har rätt till sjukpenning bara det inte finns något arbete alls hos arbetsgivaren.

Dag 181-365
Försäkringskassan utreder om arbetstagaren klarar av ett annat arbete utanför arbetsgivarens verksamhet. Det gäller inte om Försäkringskassan bedömer att arbetstagaren med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete någonstans i arbetsgivarens verksamhet före dag 365 eller om det kan anses oskäligt att bedöma arbetstagarens arbetsoförmåga i förhållande till arbete på den vanliga arbetsmarknaden.

Dag 366
Från och med dag 366 bedöms arbetstagarens arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten på den vanliga arbetsmarknaden. Undantag kan göras om det kan anses oskäligt att prövas mot hela arbetsmarknaden.

Sammanläggning av sjukperioder När en arbetstagare sjukanmäler sig befinner han eller hon sig normalt på dag 1 i rehabiliteringskedjan. Men om arbetstagaren mellan två sjukperioder har arbetat en kortare period än 90 dagar läggs sjukperioderna ihop. Det betyder att arbetsförmågan kan bedömas i förhållande till andra arbetsuppgifter hos den ordinarie arbetsgivaren eller mot hela den vanliga arbetsmarknaden redan från början.

Vilja – inte vetenskap Det kan inte tillräckligt betonas att rehabilitering inte är vare sig vetenskap eller magi. Visserligen kan flera medicinska och psykologiska metoder ingå i en rehabiliteringsplan. Och det förekommer att både arbetsgivaren och arbetstagaren passivt ställer sitt hopp till att metoderna ska ge resultat.

Men det räcker inte, har flera utvärderingar av rehabiliteringsinsatser visat. Sent startade, dåligt uppföljda och långvarigt pågående rehabiliteringar har i många fall visat sig ha motsatt effekt. Arbetstagaren har isolerats socialt och förlorat motivationen. Arbetsgivaren har gett upp.

Visa behov
Framgångsrik rehabilitering är medmänsklighet satt i system. Det innebär att från första stund visa ett aktivt intresse för en återgång till arbetet.

Det gäller inte minst arbetsgivaren, som genom att så snabbt som möjligt inleda en rehabiliteringsutredning, visar att den arbetsoförmögne behövs. Den attityden behöver både arbetsgivare och arbetskamrater visa under hela rehabiliteringstiden. Annars riskerar den drabbade att avskärmas från arbete och vänner samt att isoleras och brytas ner av sina kanske både fysiska och psykiska smärtor.

En investering Det regelverk som omgärdar sjukfrånvaro och rehabilitering är avsett att ge hjälp men ska också säkerställa lika behandling och skydd mot missbruk. Det gynnar tyvärr inte snabbheten i systemet.

Betrakta därför en rehabiliteringsinsats som en investering. Det innebär att från första början hålla tät kontakt med Försäkringskassans tjänstemän och driva ärendet framåt.

Intensitet i början av en rehabilitering, som kombinerar fysiska, psykologiska och sociala insatser, kan förkorta rehabiliteringen och minska kostnaderna.

Källor och mer information
AFA Försäkring www.afaforsakring.se
Arbetsmiljölagen (1977:1160) 3 kap. 2 §
Arbetsmiljöverket www.av.se > Hälsa och säkerhet > Arbetsanpassning och rehabilitering
Arbetsmiljöverkets föreskrifter: Arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1)
Försäkringskassan, (u.å.) Rehabilitering, www.forsakringskassan.se > Privatperson > Broschyrer och faktablad > Faktablad
BYA Rehabilitering (blankett) www.bya.se > Arbetsmiljö > Blanketter > Rehabiliteringsutredning
Försäkringskassan www.forsakringskassan.se
Socialförsäkringsbalken (2010:110)
Socialstyrelsens Termbank: Rehabilitering, www.socialstyrelsen.iterm.se > R > Rehabilitering
Rehabverktyget www.rehabverktyget.se

Se även
Arbetsanpassning, Arbetsskada


Andra som läste detta läste även
Alkohol och droger
Arbetsanpassning
Rehabiliteringsplan
Tystnadsplikt
Arbetsmiljölagen