Riskanalys

I likhet med många andra termer inom riskhanteringsområdet saknas en universell definition av riskanalysbegreppet däremot finns en generell ISO standard (31000:2009) som syftar till att skapa en standard för all typ av riskhantering.

Med riskanalys menas ofta arbetet med att systematiskt identifiera och uppskatta sannolikheten och konsekvensen av att en riskkälla realiseras (Davidsson, 2003).

Riskanalys ingår tillsammans med riskklassning och riskutvärdering i BYA:s riskhanteringsmetods fjärde steg (Bron et al, 2014). Där definieras riskanalys som ett ”moment, som ingår i fasen riskbedömning och som syftar till att analysera en riskkällas risknivå i syfte att förstå risken.

Analysmomentet består av två steg: (1) uppskatta sannolikheten eller frekvensen för att en risk löser ut och (2) riskens (negativa) konsekvens”.

I metoden föreslås att man använder följande skala för sannolikhetsskattningar respektive konsekvensbeskrivningar:

Sannolikhet
1. Osannolik (1 gång/100 år) 2. Ganska ovanlig (1 gång/10 år)
3. Ganska vanlig (1 gång/år)
4. Vanlig (1 gång/månad)
5. Mycket vanlig (1 gång/vecka)

Konsekvens
1. Visst obehag, men ofarlig eller bagatellskada
2. Skada utan sjukskrivning
3. Kortare sjukskrivning
4. Längre sjukskrivning
5. Dödsfall eller livslångt men
Riskanalysmetodernas syfte är att besvara tre frågor (Kaplan & Garrick, 1981)
1. Vad kan gå fel?
2. Hur sannolikt är det att det händer?
3. Om det händer, vad blir konsekvenserna?

Riskanalysmetoder Det finns oräkneligt många metoder för riskanalys. Den vanligaste metoden som används i arbetsmiljöarbete är checklistor. Andra riskanalysmetoder som kan vara användbara inom arbetsmiljöområdet är

  • logiska modeller
  • grovanalys
  • HazOp
  • GAP-analys
  • bow-tie.

Riskanalyskvalité
Validitet och reliabilitet
Det är viktigt att man väljer den metod som faktiskt analyserar det man vill få reda på och att analysresultaten är tillförlitliga.

Indata
Kvalitén på indata är avgörande för analysens reliabilitet, alltså analysens noggrannhet. Se Riskidentifiering.

Känslighet och osäkerhet
I vissa fall behöver man göra mer eller mindre grova uppskattningar för att kunna komma vidare med sin analys. Dessa uppskattningar ska noga markeras då de visar på vilka delar av analysen som är känsligast.

En riskanalys kan kompletteras genom en känslighets- eller osäkerhetsanalys.

Känslighetsanalys:
Identifiera de parametrar i indatat som har störst påverkan på slutresultatet.

Osäkerhetsanalys:
Identifiera osäkerheter, hur stora de är och värdera på vilket sätt de påverkat resultatet (Davidsson, 2003).

Källor och mer information
Bron, M., Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2014), Riskhantering i arbetsmiljön, Solna: Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (BYA)
Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2009). Verktyg: riskhantering : bevakning. (1. uppl.) Solna:
Davidsson, G. (2003). Handbok för riskanalys. Karlstad: Statens räddningsverk.
Kaplan, S., & Garrick, J. (1981). On The Quantitative Definition of Risk. Risk Analysis, 1(1), 11–27.
Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2009). Verktyg: riskhantering : bevakning. (1. uppl.) Solna: Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (BYA).
Riskkollegiet. (1998). Beslut under säkerhet – Information från riskkollegiet. Stockholm: Riskkollegiet.

Se även
Riskbedömning, Riskidentifiering, Riskklassning


Andra som läste detta läste även
Riskbedömning
Riskklassning
Riskhantering
Riskidentifiering
Risk