Riskidentifiering

Riskidentifiering innebär att hitta riskkällor, d.v.s. att fastställa och förteckna orsakerna till att hälsa och olycksfall kan uppstå. En mer korrekt term kan vara riskkälleidentifiering (jfr Davidsson, 2003; skadehändelseidentifiering).

I BYA:s 6-stegsmetod (Bron et al, 2014) för riskhantering i bevakningsbranschen (se även Davidsson & Anderzén, 2008) ingår identifiering av riskkällor som det tredje steget. Steget motsvarar den första fasen i det systematiska arbetsmiljöarbetet; Undersöka.

Metoder för datainsamling
Den viktigaste informationen om risker finns hos de personer som utför arbetet.

Nödvändig data kan främst samlas på följande sätt:

  • Beställ dokument från personal- respektive ekonomiavdelning (motsvarande) om personalomsättning, sjukfrånvaro m.m.
  • Genomför samtal och möten som behandlar arbetsmiljöfrågor, exempelvis väktarmöte, skyddskommitté och medarbetarsamtal.
  • Skicka ut enkäter.
  • Begär in uppgifter från företagshälsovården.
  • Gå en skyddsrond. Använd med fördel BYA:s branschchecklistor. BYA har åtta skräddarsydda branschchecklistor att beställa eller ladda ner från www.bya.se, www.prevent.se. Se Checklistor.

Identifiera riskkällorna
I nästa steg antecknas samtliga riskkällor som kan hittas i den insamlade datan. Många källor kan identifieras genom att leta efter signaturer eller signaler. Se Risksignal. Hög personalomsättning kan vara en signal om en stressig arbetsmiljö, ryggont en signal om t.ex. tunga lyft (Östergren & Jarnefjord 2009). Försök se hur människa, teknik och organisation samverkar när risker uppstår, d.v.s. använd ett MTO-perspektiv på verksamheten. Se MTO.

  • Tänk igenom arbetsmoment, planerade förändringar med mera. Hur kan ohälsa och olycksfall uppkomma?
  • Diskutera fysiska och sociala problem (stress, oro med mera) som direkt eller indirekt kan orsaka ohälsa eller olycksfall.
  • Tänk också på plötsliga olycksfall som fall, brännskada, klämning och hälsoproblem som kan utvecklas över tid på grund av belastning, drag, buller, stress, oro med mera (Östergren & Jarnefjord 2009).
  • Gå igenom ritningar, beskrivningar och instruktioner
  • Gå igenom innehållet i checklistor (Davidsson, 2003).

Eftersom checklistor inte täcker in alla tänkbara situationer och arbetsmoment behöver varje område som ska riskbedömas beskrivas ingående, t.ex.

  • För en arbetsuppgift: vilka delmoment ingår, vilka personer utför arbetet, hur utförs det och vilken kompetens/utbildning krävs?
  • För en avdelning: vilka arbeten utförs, vilka personer berörs, hur ser arbetsförhållandena (arbetsklimat, trafik, utrustning)?
  • För en förändring: vad består förändringen av, vilka berörs och hur upplever de förändringen?

Observera att vid riskidentifieringen ska ingen som helst klassning eller värdering förekomma. Målet är att förteckna så många riskkällor som möjligt (Davidsson, 2003). Det kan inte uppnås om arbetsgruppen redan på det här stadiet avfärdar riskkällor som obetydliga. En komplett förteckning av riskkällor, även sådana som i senare moment lämnas utan åtgärd, kan effektivisera kommande riskidentifieringar och bli ett värdefullt underlag i eventuella olycksutredningar.

Källor och mer information
Riskbedömning och handlingsplan, BYA, www.bya.se > Arbetsmiljö > Blanketter > Riskbedömning och handlingsplan
Bron, M., Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2014), Riskhantering i arbetsmiljön, Solna: Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (BYA)
Davidsson, G. (2003). Handbok för riskanalys. Karlstad: Statens räddningsverk.
Davidsson, G. & Anderzén, I. (2008). Riskbedömningar: idéer och fakta. (1. uppl.) Stockholm: Prevent.
Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2009). Verktyg: riskhantering : bevakning. (1. uppl.) Solna: Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (BYA).

Se även
Checklista, MTO, Riskanalys, Riskbedömning, Riskklassning, Riskkälla, Risksignal, Riskutvärdering


Andra som läste detta läste även
Riskinventering
Riskanalys
Riskbedömning
MTO
Checklista