Riskklassning

Riskklassning är det andra av tre moment i det fjärde steget i BYA:s 6-stegsmetod för riskhantering (Bron et al, 2014).

Att uppskatta en risks allvarlighet är alltså synonymt med att man tilldelar risken en riskklass. Vid riskklassningen vägs sannolikheten för att det oönskade ska inträffa samman med graden av allvar i de konsekvenser som kan uppstå. En riskklass är alltså en funktion av konsekvens och sannolikhet. Ju högre sannolikhet och/eller konsekvens desto högre riskklass.

Skillnaden mellan riskanalys och riskklassning är att riskanalysen syftar till att sortera ut risker från alla riskkällor medan riskklassningen syfter till att rangornda riskerna sinsemellan. Klassningen är nödvändig för att det ska bli möjligt att värdera behovet av förebyggande åtgärder och i vilken ordning de ska vidtas. Se Riskutvärdering.

Kvantitativt eller kvalitativt
Ofta kategoriseras riskanalysmetoderna utifrån om de presenterar datan kvalitativa, semi-kvalitativa, semi-kvantitativa eller kvantitativa (Engberg & Forsman, 2001).

I kvalitativa analyser beskrivs riskerna med ord som inte kan rangordnas sinsemellan.

Exempel: Händelse A är sannolik, händelse B är trolig. Den semi-kvalitativa använder ord som kan rangordnas.

Exempel: Intervallskalor: Mycket låg-låg-medel-hög-mycket hög. Utmärkande för kvantitativa metoder är att de använder sig av exakta tal som är jämförbara med varandra.

Exempel: Intervallskalor: Sannolikhet = 1 på 100, 1 på 1 000 och Konsekvens = Sjukskrivning kortare än 14 dagar, Sjukskrivning längre än 14 dagar o.s.v.

Den semi-kvantitativa använder sig av en kvalitativ skala men med en kvantitativ innebörd.

Exempel: Skalor med exakta frekvenser (ex 0,001 ggr per år).

Beroende på uppgiftens komplexitet föreslår BYA:s 6-stegsmetod två olika semi-kvalitativa klassningsmodeller: Enkel tregradig riskklassning och en femgradig riskklassning med hjälp av riskmatris.

Riskklassning med riskmatris
Det finns inget facit, inga färdiga lösningar och sällan några exakta mått att använda vid en riskklassning. Men det finns ofta bra källor för att bestämma en riskkällas position på riskmatrisens axel för sannolikhet. Det kan vara intervjuer med redan drabbade, olycksstatistik, tillbudsrapporter och uppgifter om sjukfrånvaro. Riskbedömningar – Idéer och fakta, Prevent 2008, ger följande beskrivningar av klasserna:


Figur 1. Exempel från (Östergren & Jarnefjord 2009) på BYA:s riskklassningsmatris

Enkel riskklassning
Ibland är det svårt att beräkna tydliga mått på konsekvens, på sannolikhet och att pricka in dem i en matris. Det kan gälla risker för stress och problem som uppstår av hur arbetet är organiserat. Det kan också saknas tid att utföra alla momenten i en regelrätt riskbedömning, t.ex. när bevakningsuppdrag förändras med kort varsel och vid extrabevakningar. Vid sådana tillfällen kan en riskmatris ersättas med en tabell för s.k. Enkel riskklassning.


Figur 2. Exempel från (Östergren & Jarnefjord 2009) på BYA:s enkla riskklassning.

Framgångsfaktorer vid riskklassning Nedan listas några tips som man kan ta hänsyn till i det praktiska riskklassningsarbetet:

  • Riskförebyggande åtgärder (barriärer) som eventuellt redan har vidtagits ska påverka bedömningen av konsekvens och sannolikhet.
  • Försök också att komma de faktiska arbetsförhållandena så nära som möjligt, t.ex. genom att granska hur instruktionerna för en arbetsuppgift ser ut. Har arbetstagarna förstått dem? Hur utförs arbetsuppgiften i praktiken?
  • Väg in individernas förutsättningar. Alltså: Vem kan utsättas för vilken konsekvens? Vem kan påverka sannolikheten för att händelsen inträffar – och vilka är personens/ personernas förutsättningar att påverka (kompetens och resurser).
  • Avsluta med att jämföra klassningarna och se om de är rimliga. Har de allvarligaste fått tillräckligt höga värden i förhållande till mindre allvarliga?
  • Granska också om riskklassningen kan ha påverkats av åsikter om vad som är rimligt att åtgärda. Sådana värderingar kan förvränga bedömningen av riskens grad av allvar. Observera att värderingen ska ske först i kommande moment, d.v .s. en värdering av vilka risker som kan tolereras, vilka som måste åtgärdas och i vilken ordning åtgärderna ska utföras. Se Riskvärdering.

Källor och mer information
Bron, M., Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2014), Riskhantering i arbetsmiljön, Solna: Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (BYA) )
Davidsson, G. & Anderzén, I. (2008). Riskbedömningar: idéer och fakta. (1. uppl.) Stockholm: Prevent.
Östergren, N. & Jarnefjord, U. (2009). Verktyg: riskhantering : bevakning. (1. uppl.) Solna: Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (BYA).

Se även
Barriär, MTO, Riskbedömning, Riskutvärdering


Andra som läste detta läste även
Riskmatris
Riskbedömning
Riskanalys
Riskutvärdering
Riskhantering